karl - erik forsslund 
407 
Nu är det host , nu är det tid att skörda . Nu faller frukt , nu mognar frö och säd . Och böjda under tung , rödkindad börda stâ vâra gamia grâa äppelträd . 
Nu björkarna de vissna löfven fälla att smältas om i mulln tili gyllne saft , och vallmostândens fröhus fulla svälla att sprängas snart af lifvets tysta kraft . 
Om en recensent vâgar gifva auktor ett räd , vore det , att under titeln »Àrets sânger» saltila denna lyrik . Det künde blifva en poetisk kalender af ganska ovanligt värde . Och med ett sista tack - samt ord för denna förträffliga naturlyrik är det ocksä man vili sluta en granskning af Karl - Erik Forsslunds señaste bok . Det är icke kritikerns fei , om man i frâga om den nödgas taga med ena handen och gifva med den andra , ty en mängd barns - ligheter para sig nästan öfverallt med stora för - tjänster . Och dock är det alldeles rättmätigt , att de señare fälla utslaget , ty »Storgärden» är , trots allt , en synnerligen älskvärd och intagande bok , och dess framgâng är gifven , ty den har för sig de tvà stormakterna : ungdom och poesi . 
14 liiaj 1900 . 
III . 
STORGÂRDSBLOMSTER . 
En bok , som sällsynt väl passar julen — nästan att hänga i julgranen — är Karl - Erik Forsslunds sista lyckliga berättelser om lyckan pâ den lyckliga
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.