Full text: (13)

fer hallström 
291 
stilla och svaia brunii är det , Hallström hämtat nâgra af de vackraste stämningarna i sin diktning . Hvem kan glömma det förklaringens skimmer , som strâlar öfver slutet af »En gammal historia» eller öfver dödskapitlet i »Vär» ? »Thanatos» stammar frân samma djupa , kyliga och klara källspräng , och i alla dessa berättelser , livilka dock framställa döden i sâ olika omgifning , än högtragiskt och heroiskt , än helt hvardagligt , nästan groteskt , med tillvarons heia blandning af smâtt och stört , skildras männi - skans slut alltid med samma blida , andaktsfulla hög - tidlighet . Hvarken vanmaktens bitterhet eller smär - tans förtviflan kommer liär tili orda — döden är för Hallström alltid en invigning , ett Sakrament , det sista , niest mystiska af alla , som fullkomligar och heliggör , biläggande alla motsatser i solnedgângs - ögonblickets höga världsförsoning . 
Inledningsnovellen , efter hvilken heia boken fâtt sitt namn , är ett förspel , som angifver tonen och motiven till det hela . Det är en fantasi om döden och hosten , om barn , som leka bland gulnade blad , om ungdomen , som spränger frani pâ sin ridt öfver vissnadt gräs , om den sista soldagen i naturen och den första dödsskuggan i unga hjärtan . Per Hallström , som icke tili hvardags är musiker i sitt skrifsätt , diktar denna gâng förunderligt musikaliskt . Det heia är en med förtrollande lyrik gifven sep - temberfantasi , och djupt in i själen känner läsaren den första höstdagens luft , denna förnimmelse , om hvilken Hallström talar , »säsom frän nyss badade , lätt rysande lemmar , livilka smekas af en redan litet mattad sol» .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.