axel lundegard 
225 
öfver förflutna âldrar lyftes och realiteten fyllde de tomrum , i hvilka fantasien hade sina tummelplatser . 
Manzonis lilla afhandling är frân ârhundradets midt , och hur har icke blott sedan dess det histo - riska sinnet växt och uppfattningen af det förgängna klarnat och utbredts . Sällan har mänskligheten sä passioneradt vändt ögonen mot det förflutna , sä lidelsefullt sökt ett alibi frân en stil - och dadlos verklighet i svunna dagars lif och glans . Alla tide - hvarf hafva uppgräfts och anlitats , och i sin trânad efter kallare eller mer brännande drycker än sam - tidens , ¡ sin outsläckliga och vanmäktiga lifstörst , har sekelslutets förfinade europe drömt sig tili alla städer , som gâtt under , till alla kungahof , som graf - lagts , till alla grusade lupanarer och alla gräsöfver - vuxna slagfält . Historien har blifvit jätteteatern för en kostymfest utan slut — i den oerhörda garde - roben kan man välja efter smak och lägenhet , frân den grekiska manteln tili pompadourmarkisens guld - galonerade sammetsrock . Ja , man skyndar att sä fort som möjligt flytta äfven de señaste tiderna in i den pittoreska historien . De Balzacska hjältarnas svängda redingoter och de George Sandska hjältin - nornas släta , volangfrasande klädningar hafva dan blifvit historiska , och deras tid med dem blifvit föremäl för vâr vanmakts och vâr ledas afundsjuka kult af allt förgänget . Man vantar blott att se andra kejsardömets krinoliner uppfattade symboliskt och älskade som en intressant tids kvinnodräkt och Com - piègnes pompejanska fester framställda i den dä - moniska orgiens dâvarande strâlglans ! 
Men att i allt detta blott se ett uttryck af oför - 15 . — Levcrtin , Svensk litteratur . I .