Full text: (13)

216 
svensk lttteratur 
och hau spelade pâ en gang sá konstfullt och sâ enkelt , att allas öron tjusades . »Han har hittat en gammal bondfiol , det är bara pâ en äkta gammal svensk fejla , som man kan spela sâ , » ropade de fiesta bland ähörarna , och det var blott en och annan misstrogen , som sade till sig själf : »nej , det är ingen bondfiol , det är en äkta cremo - nesare , som fernissats af en underbart skicklig lut - makare» . Hur som heist fortsatte speimannen , och hans strâkdrag blefvo allt starkare , hans stycken allt fiera , skorrande vilda och smältande innerliga . Men sä hände det en dag , att han kom till en aflägsen trakt af visskrifvarnas rike ; där sâg han nâgra ens - lingar sitta och blicka ner i en oändligt djup källa . De sâgo , hur de vajande träden och de flyende molnen aftecknades i vattenspegeln , de sâgo timmar och dygn flyga hän öfver ytan , snabba som fjärilar , svarta och hvita som de , och deras blickar voro fângna djupt där nere . De letade efter det , som var beständigare än speglade syner , varaktigare än . leenden 'Och târar . De ville mot bottnen . De ville finna trâdarna till det fördolda . Lutor och lyror hade de hängt upp pâ krokarna . De voro trotta att leka med bilder , som byggmästare , hvilka blott pâ papper fâ timra sin arkitektur . De ville dikta en tankens och sanningens verklighet , de ville spela det evigt varandes tondikter . De kailade det för korthetens skull »den sfäriska musiken» . Den vand - rande spelmannen stannade och sâg pâ dem och sade tili sig själf : »Jag har kunnat spela allt jag velat , landsbons och stadsbons visor , natursânga - rens joddel och konsertmästarens drillar och kolo -
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.