Full text: (13)

GUSTAF FRÖDING . 
GRALSTÄNK . 
Det vari visskrifvarnas sagorike , där diktmakarna bo i hvita marmortenipel , i murgrönsslott med tinnar och torn , i tysta celler med böcker och bilder , i idylliska hus med björkar kring knutarna och gera - nier i fönsterna — allt efter eget val , där bodde i den vackraste rôda stugan en sângare och spelman af de allra bästa . En vârdag hade han kommit dit och begynt musicera — ibland pâ guitarr och ibland pâ dragharmonika — pâstod han själf , när folk undrade öfver hvad det künde vara för ett strument , som hade sâ växlande toner och sâ olik - artad klang , än skygg och fin , trânadsfull visa , än yr och klumpig polska . Men han gäckades med den goda menigheten , som skockade sig kring gârden för att höra honom spela . Hans instrument var hvar - ken sä sprödt och tunt som en guitarr eller sä vulgärt som ett piglock . Det var lielt enkelt en mycket märk - värdig fiol , som han spelade pâ , och pâ den spe - lade han allt vad de susande skogarna och de kvittrande fâglarna lärt honom , ty han hade vandrat länge och ensam i skog och hage , och markens sol och skugga hade fallii djupt in i hans själ ,
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.