164 
SVENSK LITTERATUR 
Orti det förlag , frán hvilket boken kommit , kun - nat lâta passera pâ författarinnans räkning ett sprák , som stâr det mesopotainiska längt närmare än det svenska , aldrig hade nâgot sâdant som skildringen af fru Mailing ( s . 169 ) ocensureradt bort fá lämna pressen . 
Det kan tyckas öfverdrifvet att taga allt detta sä allvarligt . Papper har tâlamod , heter det , och egentligen är det ju författarinnans rättighet att presentera sig som det lyster henne för sitt publi - kum . Nâgon böjelse för smink eller fariseism kan man átminstone ej , beskylla henne för , och löjet vore kanske det bästa svaret pâ all denna smak - löshet . Men själfva frâgan , som hon uppträder i , är sä viktig , det är i botten en sà tragisk sida af vâr kultur , som hon afslöjar , och hon hade själf i sitt skarpsinne och sitt hänsynslösa mod sâ mânga förutsättningar för att blifva - en inflytelserik kraft , att man mäste beklaga , att hon sä komprometterar sig själf och saken . Man mäste beklaga , att hon i stället för att tala — hur frimodigt och indigneradt som heist , men alltid med den fina kvinnans takt och den fina damens förständ att utan pâflugenhet lâta oss förstä de ömtäligaste saker — tycks hafva till ambition att uppträda och uttrycka sig som en begâfvad ackuschörska . 
27 december 1897 .