OLA OCH LAURA MARHOLM - HANSSON 
163 
lätt itubrutna naturer ytterligare en upptrissning ( ! ) af den jagkänsla , hvilken sedan nâgra ártionden till - baka sorgfälligt odlats och uppdragits af filosofer och diktare , kan — icke genom impuls , men pâ omvägar af reflexion — en tärande och steril âtrâ efter det förvägrade lifsens goda utveckla sig hos dem , hvilken vid deras sysslolöshet och rotlöshet i det husliga Iifvet kan leda , hän öfver anlopp af religiös extas , ända tili den fixa idén d . v . s . tili det periodiska vansinnet . » 
Om det är möjligt att skrifva sâdana punkter pâ tyska , vili jag ej inläta mig pâ , men att detta icke är svenska , det är säkert , och man mâ icke tro , att denna sats är mödosamt uppletad — paralleller finnas pâ hvarje sida . Som prof pâ pedanteriet mâ hïr inryckas följande djupsinnighet , som jag rekom - menderar hrr fysiologer : »den cerebrala ( kvinnan ) utgör alltid blomman af vâr bildning ; hon besitter alltid en förbindelsekedja mellan ryggmärgen och hjärnan . Bara att kvinnans hjärnfunktioner mähända utlösas i ryggmärgen» ! 
Som prof pâ heniles skönhetskänsla mâ foras uttryck som »f ö r s 11 u f v a d instinkt» eller den gratiösa vändningen »en tanke , hvars f 1 o 11 i g a spâr de söka aftvätta frân sin själ» . Aldrig har jag sä ofta i en bok sett ordet »äckel» , det är som författar - innans personliga Signatur . De oräkneliga ställen , i hvilka det sexuella lifvet skildras med en ofattlig brutalitet , afstâr jag frân att exemplifiera , och vili till sist blott pâpeka taktlösheten i hennes sätt att offentligen draga in under diskussion lefvande för - fattarinnors privatexistens .