OLA OCH LAURA MARHOLM - HANSSON 
161 
ocksâ rätt vemodigt . Man minner hans vackra lyrik tonande af melodi och välklang , man minnes hans prosas lansträngda , men utsökta förfining i »Sensitiva amorosa» , och man undrar öfver , att hans konst - närsöra kunnat förlora sä mycket af sitt gehör . 
* 
Fru Marholm - Hanssons »Till kvinnans psyko - logi» kan átminstone ej plâga en läsare ur det svenska sprâkets synpunkt , ty hvart ord däri bär vittne om att vara — som det bort stâ pâ titelbladet — »öfversatt frân författarinnans manuskript» . Det är en tysk stil , som här framträder , och en afskyvärd tysk stil tili pâ köpet , i sin korsning af tidnings - sprâk och novellistik , ett uttryckssätt , sâdant att en människa med litet finkänslighet och bildning knappast kan uthärda det utan illamâende . 
Sällan möter i en bok en sádan kontrast mellan blickens klarhet och skärpa och munnens râa mâng - ordighet , mellan tankens ofta djupa själssondering och formens vidrighet . Man baxnar vid att se en författarinna , som har sâ mycket báde nytt och sant att säga , tillintetgöra verkan af sina idéer med en framställning , sä okonstnärlig och osmaklig , att den i sig själf riktiga tanken , blott hon formulerar den , fâr en tillsats af pedanteri utan bildning och grofhet utan natur , sä att man vili kasta boken i väggen . 
Jag tror , att fru Marholm - Hanssons kvinno - framställning nâr ganska djupt , jag tror , att hon lägger fingret pâ de sâr , hennes kön Uder af , 
II . — Leverlin , Svensk litteratur . I .