160 
SVENSK LITTERATUR 
mâlat sägner och legender , hvilka länge ansetts keltiska . Nu är förhällandet , att intet är vansk - ligare — den moderna litteraturforskningen har visat det — än att med bestämdhet utpeka , hvilka sägner , som fostrats af det gamia sagofolket , om hvilkets konstart föga mer än gissningar stâ oss till buds . Att kalla en modern mâlare »keltisk» är sâlunda föga annat än ett skämt med publikum . 
Jag har dröjt en smula vid denna punkt , där - för att denna etikettkritik alltför mycket florerar rundt ikring oss . 1 Ola Hanssons mystiska kâserier framträder ocksá qfverallt denna böjelse för att pressa uppslag och idéer , att göra tankar , hvilka , reservationsvis framställda , künde vara värdefulla och intressanta , tomma genom en okritisk uppblâsning . Detta hindrar dock ej , att boken rymmer studier af bâde inneháll och glans . Mycket lyckade äro de bâda essayerna öfver Böcklin , och för öfrigt möta här och hvar , midt bland det myckna büllret af den föregifna mystiska psykologiens malm och bjällror , stycken af djup och poesi , där den ur - sprungliga , fint kännande skald , som Ola Hansson varit , röjer sitt eljes alltför dolda inkognito . Dà slippa vi ett ögonblick teorier och termer och komma i samsprâk med en svärmare , som drömmer , ocksá da han gör ansprâk pâ att analysera och tänka , men hvilkens sinne har hänförelse och flykt . Skada blott , att sprâket är sä tungt och motsträfvigt . Mer och mer har Ola Hanssons svenska fâtt prägein af öfversatt tyska . Det mäste kännas bittert för en man , som sâ nära hänger ihop med hembygden , som han , och det sista intrycket af hans bok blir