OLA OCH LAURA MARHOLM - HANSSON 159 
i fru Marholms terminologi , âtminstone hade sex ättlingar . Drifver man raspsykologi pâ det viset , kan man komma till litet af hvarje . 
Men exemplet har ocksâ en annan sida . Det illustrerar det konstruktiva sätt , pâ hvilket för - fattaren dömer konst ocli dikt . Den , som bara en gang statt framför en duk af »Angelus'» stora lare , den känner icke blott , hur fransk heia mästa - rens teknik är i sin tecknings monumentala storhet och sin kolorits nyktra , nästan fattiga skala , men än mer mäste han förvänas öfver , hur fransk heia uppfattningen är af dessa bonder och bondkvinnor , som aldrig blifva riktigt individualiserade , men skildras med stor typik som klassrepresentanter och lifssymboler . Med ett ord , Ola Hanssons tankegáng är här sá oriktig som gärna tänkas kan , sâ mycket mer som den — liksom alltid hans hugskott — framställes djupt allvarligt och utan ett spär af paradoxens lätthet och ironi . 
Ständigt uppfattas i dessa artiklar och kâserier konstverk som filosofiska utgängspunkter , inen för - fattaren saknar allt öga för det afgörande , som är formens inre lif , och aldrig rör han vid det för bildande konst bestämmande , som är materialets inverkan pâ konceptionen . 1 gotiken finner han därför idei förstenadt svärmeri , den germanska andens hjärtslag , men tänker ej ett ögonblick pâ den konstruktiva logik , som är stilens lifsnerv , och som omisskänneligt talar om dess franska upphof . 
Pâ ett tredje ställe benämner han — för att lämna ett sista exempel pâ denna slagordskritik — Burne - Jones keltisk , antagligen därför , att denne