Full text: (13)

138 
SVENSK LITTERATUR 
Sagnil i dramats andra och tredje akter äro ocksâ utan frâga verkets yppersta del , isynnerhet är det en kärleksscen mellan filosofen och den unga flickan , som tjusar i sin högsommarlycka , och blankversen , som el jes i detta blott delvis versifierade stycke ofta är mindre uttrycksfull än prosali och liar nâgot alltför mekaniskt öfver sin byggnad , susar här af sàng . 
Om man eljes , särskildt mot afslutningen , ej riktigt ryckes med af författarens ord — liksom ej füllt tror dem — bèror det , synes det mig , pâ ett drag , som kännetecknar Tor Hedbergs författar - lynne i det heia , men som denna gang , vid skild - ringen af en sâ vâldsam passionshistoria , Iegat honom särskildt emot . Det är en viss egendomlig bundenhet , som ej sallan verkar angenämt , som en fin mans reserverade sätt att tala , men ej sällan ocksâ afkyler , som flegman hos en alltför tempererad natur . Enstaka brutala utbrott och starka ord kunna dà ej — som i »Gerhard Grim» — ersätta hvad som brister i det helas rödglödgning ; när filosofen i bokens slut säger sina mânga ord om sin vanvettiga sinnesyrsel efter Sagnils fägring , lyssnar man en smula misstroget , som pâ en sjukling , hvilken man ej tror vara sâ illa daran , som han pâstâr . Vi veta alla , hur lätt man kan misstaga sig i dylika fall — det finns hos olika människor sâ mânga olika sjukdomssymptom — men febern har likvisst en accent för sig , som man ej glömmer , när man en gâng hört den . Tor Hedberg hör tili de skrift - ställare , som man ofta önskar en oroligare puls , ett
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.