HARALD MOLANDERS ÖFVERSÄTTNING AF ROSTANDS CYRANO DE BERGERAC . 
Vemodigt är det ju alltid i hög grad , när döden i förtid knäcker lefvande viljor , som ännu i rikt mâtt kunnat bereda andra och sig själfva kraft - utvecklingens lycka . Men det var , synes det mig , nágot alldeles särskildt vemodigt öfver Harald Mo - landers hastiga bortgâng . Appláderna till »Lycko - riddaren» hade ju knappast tystnat vid hans kista , och ännu dödsdagen säg man öfverallt i tidningar och tidskrifter hans ansikte , den korta dagstriumfens bevis . Och om hans eget aulete denna höst bar spâr af lidande och trötthet , fanns föga däraf i bilderna . De lyste af den kvicka liffullhet och den fyndiga ironi , som präglade hans inre människa . Ett »värj - och mantelstycke» , füllt af rörligt lif , förvägenhet och bravur var hans »Lyckoriddare» , hans eget sist uppförda drama , och full af gnistrande munter - het och lif är den öfversättning af Rostands »Cyrano de Bergerac» , som samtidigt med hans död kom ut i bokhandeln . 
Af alla konstarter har väl scenen mest af maître de plaisir — dess föreställningar annonseras icke
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.