GUSTAF AF GEIJERSTAM 
109 
V . 
LYCKLIGA MÄNNISKOR . 
' Den uppgift , Gustaf af Geijerstam i »Lyckliga människor» stallt sig , är , trots sin skenbara enkelhet , en af de vanskligaste en romanförfattare har att lösa — och det är sâlunda icke underligt , om äfven hans breda och varma talang här icke förmätt reda sig med svârigheterna . Att äfven den enklaste och mest modesta verklighet kan gifva anledning tili fängs - lande konst och dikt , är ju en af den moderna estetikens trosartiklar , men detta hindrar icke , att det finns ämnen , som gâng pâ gâng , äfven i skickliga och eljes inspirerade händer , visa sig motsträfviga , ja , hart när omöjliga för omgestaltning till poesi . I alldeles särskild grad tillhör puttelkrämeriet , det blyfärgade kälkborgeriet , dessa för konsten svâr - smälta materier . Den öfverlägsna humorns lysande eklärering eller satirens skarpa blixtljus kunna här ensamt frälsa bilderna frân det intetsägande och piatta . 
Detta är näppeligen en poetisk klassfördom . Ty om dikten ocksâ — det faller af sig själft — högst mäste älska de djupaste och mest utvecklade for - merna af mänsklighet , är den ju minst af allt nâgon ensidig aristokrat . Äfven de lägt stâende indivi - dernas öde , väsen och lifsafspegling äro sâng - gudinnorna kära , blolt de rymma en gnista frân till - varons världsbrand eller upplysas af en skiftning af det väsentligas strálglans . Ja , skaldefantasien
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.