10 

SVENSK LITTERATUR 

Han blängde som en torr magister . Med öfvad hand ât hvar och en han satte stora An och Cn för goda framsteg och för brister . 

Och sä älskvärd och intagande är denna rätt - framma diktarpersonlighet , att man dubbelt ogärna kommer med de kritiska inkasten mot hans alltid ärliga och mängen gâng präktigt koncisa strofer . Men nekas kan ej , att heia denna diktsamling knap - past kan kallas betydande . Den stora berättelsen pâ vers , »Ungmön frân Antwerpen» , som bildar bokens kärna , börjas friskt och trefligt : 

Där sitter junkern med sin dam pâ knät . 

Omkring hans nacke armen örnt hon slingrar 

och skrattar lika friskt , söm nyss hon grät . 

Jag ser mot' remmarns gröna rund hans fingrar . 

Men hela den lilla novellen pâ vers om Metta von Maarten kan näppeligen fängsla intresset . Uppslaget är konventionellt , och om behandlings - sättet här och var har käcka duktiga ansatser , är ocksâ det flerstädes mer än tillbörligt tionellt . Dessa novelliserade romancyklar börja att trötta . 

Längt bättre är dà den rad svenska femton - och sextonhundratalets poemer , som ingâ i lingen . 

Alldeles förträfflig , af en verkligt vârlig spiration är sâ framför allt dikten »Doptâget» , vâr - stämning frân 1500 - talet : 

Nu gäller att skynda ; tili kyrkan det bar , ett barn skall i dopfunt man döpa .