8 
JOHAN WELLANDER 
ders far , slottsvaktmästaren , hade sitt tillhâll . Äfven i första vâningen voro nâgra rum apterade till fängelser för »arrestanter af nâgon condition» . 1 slottet funnos för öfrigt landskansli och tidvis râd - sturätt , samt länets alla officiella lokaler . Qick man här mellan domkyrkan och slottet , helst pâ en af Linköpings mânga marknader med de gamia medel - tidsnamnen : Bertilsmässa , Britasmässa , Thomas - mässa o . s . v . , dà bondfolket med sina brokiga folkdräkter fyllde torg och gator i hop med djäk - narne , svepta i sina kappor och njutande dagens lof , künde man ännu hafva ett intryck af , att man gick i en gammal stad med minnen af medeltida välständ och katolsk odling . Fà ting behâlla sa envist sin forna prägel som färdseln och nöjena pá marknadstomterna . 
Här växte den unge Wellander upp och till - bragte hela sin barndom . 1 denna biskopsstad , hvars gymnasium och trivialskola var stiftets främ - sta lärdomstempel , lâg det sä godt som i lüften att ägna sig ät studier , och den fattige mästaren drömde ocksâ , dar han stod nederst pâ befordringarnas Jakobsstege , om att skänka sin son en lärd uppfostran , som künde göra honom tili en andans man . Sonen skrifver därom i sin tyvärr blott päbörjade autobiografi : »I mina för - äldrars hus var aldeles ingen förmögenhet , och jag tyckte redan i spädare âren , at där icke heller var nâgon hushâllning . Min far var sâledes ange - lägen att lata mig undervisas efter râd och lägenhet , pâ det jag genom nyttige kunskaper skulle mindre sakna de tillgângar , som Lyckan ej velat lemna .