6 
JOHAN WELLANDER 
heller funnit mycket behag i Staden . »Linköpings stad» — skrifver han — »war intet särdeles stor , ej synnerligen stora hus , utan synnerlig situation med ojämna gator . Kyrkian war en ¡bland the största i Swerige . Här var Landshöfdinge och Biskops - Säte , Gymnasium och Schola . Pä torget lâgo nâgra stora fiate stenar , som sades , pâ the rum , ther Konung Carl IX lät aflifwa Riks Râderna . » 
Kanske uppfattar och skildrar Linné ej städer med samma oefterhärmliga sanning som lands - bygden . Àtminstone finna de beskrifvare af Staden , hvilka stamina frân landskapet èller äro bosatta där - städes och pâ frâgan om födelsebygd tycka sig kunna svara det klassiska »Östgöte , Gud ske lof» , att Linköping har en vacker belägenhet . Magister P . D . Widegren , som i början pâ adertonhundratalet utgifvit en beskrifning öfver Östergötland , finner »Stadens lokal» vacker pâ grund af Stângân , som flyter förbi , Roxen , som ligger i närheten , och de vidsträckta äkerfälten rundtomkri'ng . Hvad Linnés en smula högdragna ord om Stadens egen karaktär angâr , motsägas de — särskildt i frâga om gatornas ojämnhet — af en beskrifning ej füllt tjugu âr señare , sâlunda ungefär i Wellanders uppväxttid , boktryckaren Carl Fredrik Broocmans Beskrifning öfver the i Öster - Göthland Befintelige Städer , Slott , Soknekyrkor etc . Broocman berömmer tvärtom Stadens regelbundenhet och beskrifver med synbar förtjusning , hur rätlinigt och fyrkantigt allting blifvit i den gamia biskopsstaden . »Gatorna äro räta och tilräckeligen breda , Stora Torget är aldeles kantigt med wälbygda gârdar och heia staden är