2 fi JOHAN WELLANDER 
sina vaxljus , och dà brukade Wellander väl — som Samuel Ödman beskrifvit det — gifva sig ut pâ socknegâng , för att med nâgon kamrat i bygden in - samla de djäknepenningar , hvilka spelade en sâ stor roll för skolans och dess ungdoms uppehälle . Med Ijusgalgen pá ryggen för förvarandet af de ljus , som den gifmilda allmogen gaf , ocli med rektorns sockne - bref pâ fickan — hvilket var som en sorts kreditiv vandrade man iväg , sjungande ihop slantarna * i bondstugor och prâstgârdar och njutande pâ samma gáng af helgens välsignelser af brygd , slakt och bak . Innan man visste ordet af , var friheten förbi och med kyndelsmässodagen — den andra februari — begynte den lânga várterminen , som utom pâsk - och pingstfritider varade tili själfva Johannesafton . Hvar arbetsvecka var i sin tur lika enformig , gâ - ende efter sitt gifna schema , slutande pâ ett ganska smârtsamt vis â lördagen , dá räfst hölls för heia veckans synder med dessa »stutamöten» , som S . Ödman sâ drastiskt skildrat . Med hjärtat i hals - gropen sjöngo delinkventerna psalmen »Misskundlig Gud , lât nâdens sol upprinna» . Claviger , den skol - gosse , som var rektorns liktor , inbar risen och veder - gällningen kom efter skolans straffbalk — »med stut och plaggor ) ) . Och heia den gamia straff - arsenalen med »stryk och ris in pâ bara kroppen» stod ännu kvar i 1724 ârs skolordning . Den enda omväxlingen under dessa veckor var att tjänstgöra 
* Bönderna gâfvo ocksà bidrag till skolari i form af lifsmedel , som fördes tili Linköping . Jfr . M . H u 11 i n , En gammal Knekts Minnen , Ny följd . Illustr . Tidning 1877 . Dessa minnen stamma frân Linköping i 1800 - talets första âr .