WELLANDERS SKOLAR I LINKÖPING 
9 
Han gaf mig sjelf första undervisningen at läsa och skrifva , samt besörjde i öfrigt min uppfostran genom skickelige Informatorer , som valdes ut bland Gymnasisterna i Linköping , af hvilka jag med hög - aktning ännu nämner en Törnbom och Zetterberg ( Henric Z . kirurg , Provins Medicus i land 1726—1785 ) , begge sä lärde djäknare , at Nationerne vid Academien nu för tiden knapt kunna framvisa sä lärde och skickelige studenter . Under desse Ledare gick jag den allmänna scholvägen med catechesen och Grammatican i händerna : Latinen förekom mig i början nog svâr och obe - 
gripüg . » 
En liten notis i Wellanders journal öfver sitt Linköpingsbesök 1781 fullständigar denna skildring . Han berättar dar , att han läste samman med »Frun - timmerskräddaren Örtegrens barn» , en gosse och en flicka — nu pâ gamia dagar ville han âter upp - söka dessa sin barndoms första skolkamrater . Sonen var redan död , men dottern Cajsa träffade han . Beskrifningen pâ detta möte förtjänar att citeras ; den liknar pâ ett hàr en seen ur en engelsk dygderoman ur Richardsons skola . »Dà vi kommo in — skrifver W . — satt en ung menniskja i en väfstol , och en äldre tarfligt och enfaldigt klädd , gick pâ golfvet . Jag frâgade , om fru . . . bor här . Jo , svarade hon , det skulle väl vara jag , sâdan som jag är . — Det är mig dà ganska kärt , at âter râka en vän , med hvilken jag i en oskyldig och menlös kärlek tillbragt min första barndomstid . Men säg mig nu hvem jag är ? — Menniskjan stirrade med ögonen , tänkte nâgot litet och sade mig sedan :