FRANKRIKES FÖRSTA MODERNA SKALD 
'9 
Paris . Frân dessa oskyldiga bedrifter kom han efter ett dräp 1455 in i den riktiga förbrytarevärlden , och hans lif blir nu en läng brottning med rättvisan . Han opererar som inbrottstjuf i Paris och lands - orten , ansluter sig tili ett beryktadt röfvareband , som hade högkvarter i Dijon med sin egen slang , pittoresk nog , när man fôrstàr den , kallande exem - pelvis ficktjufvar »skördemän» , mördare »afsän - dare» o . s . v . Pâ detta ädla sprâk har Villon diktat fiera ballader och blifvit ligans hofpoet . 
Det kan icke vara tal om , att här redogöra för alla de »företag» , i hvilka han var invecklad och hvilka gemenligen slutade i fängeise med utsikt mot galgbacken . Ännu den sista situation , i hvilken vi se honom , är i häktet med repet nästan draget om halsen . Men genom en knipslug appell tili parla - mentet i Paris — denne mängsidige poet hade icke förgäfves plägat bunkalag med prokuratorer , exeku - tionsbetjänter och andra bland trossen i Justifias följe — lyckades han fâ dödsstraffet förvandladt tili fio ars förvisning frân Paris . Och härmed för - svinner mäster François Villon 1463 personligen ur sagan , âtminstone tills vidare . Ty omöjligt är ej , atf man âterfinner honom i ett eller annat râdstuarkiv . — Det är knappast troligt , att han uppbyggt värl - den med en ängerköpt âlderdom och den , som »be - gâtt» nâgot , har för hvar ny kollision med rättvisan ny utsikt tili odödlighet . Men kanske ocksâ — lätom oss hoppas det — har döden ironikern , som Villon sâ gäckande och vemodsfullt besjungit , haft iniskund med denne man , som redan före sitt