HENRI BEYLE OCH KARTUSIANERKLOSTRET I PARMA 75 
outrotligt är behofvet af legender — och Beyle har framställts sâsom en lysande treenighet af krigare , kvinnotjusare och tänkare . Hans anletsdrag hafva förskönats af skimret frân den Napoleonska hjälte - sagans lägereldar . Denne kvicke käsör och sinnrike iakttagare , hvilkens hjärna var en elektricitets - maskin , som sprutade gnistor och paradoxer , har fätt viljemänniskans gloria af riddarmod och ling . 
Det är icke minst Beyle själf , som pätvungit eftervärlden denna typ . Han tankte tydligen pâ sina läsare mellan 1880 och 1935 . Han hade klok - heten att blifva sin egen historiker och som sâdan har Stendhal icke försummat att sätta Henri Beyle i de intressantaste situationer och den fördelaktigaste belysning . Hans trogna hafva trott honom pâ hans ord utan att misstänka , att det fanns en mysti - fikatör inom honom , och de hafva skildrat honom och hans lif , precis som han själf skulle önskat det . Forst i dessa yttersta dagar har en verkligt kritisk lefnadsteckning öfver Beyle utkommit , författad af en för sin noggrannhet känd krigs - historiker , A . Chuquet . Nekas kan ej , att denne nye biograf , som är en oblidkelig kontrollör af data och uppgifter , rycker âtskilliga paradfjädrar ur busken pâ Stendhals hatt , och helskinnad kommer hans moraliska människa ingalunda ur den kritiska skärselden . Men när all romantiserad retuschering aflägsnats , kvarstár ändock — som läsaren torde kunna döma äfven af följande korta framställning — ett ovanligt intressant lif och en ovanligt intres - sant människa .