Full text: (11)

FRANKRIKES FÖRSTA MODERNA SKALD 7 
gâng genom en sällsam naturens nyck en skald , med en skalds lidelsefulla hjärta och skarpt bil - dande fantasi . Och just genom denna dubbelhet af gäll , skrattande »blague» och bitter , tärlös förtviflan begynner hans diktning ett nytt tidehvarf i den franska poesiens historia . 
Redan mannens namn häntyder pâ arten af hans öde . Villon kallade han sig efter sin fosterfar , en hederlig gammal prästman i S : t Benoit , nära Sorbonne . Egentligen hette han François de Mont - corbier eller François de Loges , och vid ett tillfälle , dà han hade orsak att hvarken vara den ene eller den andre af dessa tvä herrar , fann han utan möda ett tredje namn , Michel Mouton . Vare sig Villon är född inom Paris eller icke , förefaller han i sin diktning som ett af den franska hufvudstadens mest äkta barn . Det finns helt visst icke nâgot öfverflöd af natur , af susande träd eller gräs i de andra stora Pariserförfattarnes verk , hvarken hos Molière , gnard eller Beaumarchais , men i Villons diktning hittas ej en glimt af ett landskap . Han hànar »landet» — han är gatans son , rännstensunge tili den grad , att det om honom — som om en modern skildrare af Parisergatan , Jules Vallès — kan sägas , att han tycks aldrig ens ha kommit in i bonings - husen . Gatans gäckeri och hemlösa bitterhet stämpla de mest personliga af hans vers . Och den gata , i hvilkens inramning han skall tänkas , är den trânga , mörka gränden bakom Paris' medeltids - universitet , där klockklangens maningar dö i bullret af vinkannor , tärningar och slagsmâl , och där kro - gar och jungfruhus bilda en vacker symmetrj .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.