KATARINA II OCH DIDEROT 
57 
öfvermätt af lifskraft voro sâlunda de rent kan - stitutiva likheterna mellan Katarina och hennes filosof , men deras utveckling hade ocksà — sâ olik - artad den kan tyckas — beröringspunkter , ägnade att ännu mer närma dem hvarandra . Báda voro de pâ sitt vis uppkomlingar , och det afgörande för bádas lif var förflyttningen frän en smâborgerlig kräkvinkelsvärld till de stora skâdeplatserna , i hvilkas stormar begáfningen kan nâ till den högsta toppen af sina möjligheter . 
Det kan synas paradoxalt att kalla Katarinas upphof och barndom borgerliga . Hon var jufurste - dotter . Men det fanns vid denna tid i de oräkneliga smâstaternas Tyskland ocksâ en furstlig bourgeoisie , och det är svàrt att hitta nâgot mer smâborgerligt än det lilla hof i Stettin och Zerbst , dar den blif - vaiide tsarinnan tillbragte sin ungdom . Fadern var en äppeltysk filister , modern typen för ett intrigant smâstadsfruntimmer , hela hofvet med sin svassande fattigdom och sin luggslitna etikett skapadt för Holberg . När Figchen , som Katarina kallades i hemmet , 1744 midt i juloset , med sina tre klän - ningar och sina tolf linntyg , kuskade i täcksläden frän Zerbst för att blifva den ryska tronföljarens maka , flyttades hon frän askungens stuga midt ut i feeriet . Och barnet bief en fullblodig kvinna med en brännande törst efter att dricka lifsvinet i stora drag , med viljan hvitglödgad och härdad under kamp för det egna jagets emancipation . Och kvinnan förvandlades tili en härskarinna , hvilken i stallet för det underliga , barbariska lilla slottet Oranienbaum , skulle fä tili hem en otroligt större ,