DEN VERKLIGE CYRANO BERGERAC . 
Rostands Cyrano Bergerac , denne poetiske half - broder tili d'Artagnan , har efter sitt triumftâg genom Europa ändtligen nátt Stockholm — det gâr syn - barligen icke fort att hinna till Ultima Thüle •— och skall roa oss med sitt högljuddagalliska skratt , sin länga näsa och sitt dumdristiga riddersmod . Och det synes , som hade han ej fâ förutsättningar att slä an just hos oss . »Panaschen» , plymen i hatten , som , där den utmanande vajar i lüften öfver äfven - tyrsriddarens och den känslofulle älskarens hufvud , är Cyrano Bergeracs sinnebild , har i krigets och äfventyrets Sverige alltid lidelsefullt älskats , och än i dag , i fredens och aktiebolagens Sverige , tycker jag mig icke sä sällan se den sväfva öfver poeters och talares hjässor . Ja , Albert Engström skulle ibland kunna sätta dess fjädrar i »kolingens» mössa . 
Mer klassiska nationaltyper sakna icke heller panaschen . Frithiof har den ej sällan i sin vikinga - hufva , och hvad korporal Mollberg angär , künde han möjligen tili och med inrekryteras i Cyrano Bergeracs kompani , ehuru han dà sannolikt med svárighet skulle fatta , hur man pânykterkaluf künde vara sâ munter af bara inneboende lifslust , som de sydländska kamraterna , och sä glad i hvar liten