142 
ESSAYER 
heten frán det fotografiska söka nâ fram till det verkligt betydelsefulla , och med hjälp af fantasi , öga eller öra gifva intryck »af det som sker , i det som tyckes ske» . Den symbolistiska konsten är , när den är äkta , en filosofisk konst , och det är där - igenom den skiljer sig frân romantiken . Den lik - ställer dröm och yttre verklighet , den ser ingen afgjord skillnad mellan fantasi och vanlig realitet — och frân bâda världarna samlar den materialet tili de »symboler» , med hvilka den skildrar . 
Dylika reflexioner tvinga sig pà en , medan man studerar ett par nyutkomriâ arbeten om och af en ung fransman , hvilkens namn satts samman med den symbolistiska rörelsens begynnelse — Jean - Arthur Rimbaud . Man kan knappast nämna Rimbaud poet . Han begynte som pojke sin skaldebana och slutade den frivilligt , innan han fyllt tjugu är , för att sedan uteslutande lefva som äfventyrare och upptäckts - resande . Han var en af de litterära stormsvalor , hvilka ej sällan förebäda kommande brytningar och sedan försvinna . Han var lik dessa musikaliska underbarn , som fara ikring och konsertera och som man aldrig hör talas om , sedan de blifvit män . Men i alla skrifter , som beröra symbolismens ut - veckling , pâ alla de vittra och artistiska smâ kaféer pá andra sidan Seinen och uppe i Montmartre , där den nya konstens män haft sina stamhâll , lefver han ännu ett legendariskt lif , denne Rimbaud , »Shakesperebarnet» kailad af entusiasterna , denne bleke yngling , hvilken liknade en förtappad ängel och som , sjuttonârig , skref fiera mästerstycken ; som sedan lefde ett vildt lif ihop med sekelslutets