ETT PAR AFORISMER Oll HISTORISK DIKTNING 341 
ämne än är , det dock , när det omskapas till dikt , i viss mân redan tillhör »historien» . Innan skalden bokför upplefvelsen , tillhör den redan det förflutna , och dess silfvertöcken börjar redan omhvärfva det , som skall hugfästas och räddas i dikten . I viss mân ljuder öfver all poesi det förgängnas klockslag . I gár är icke i dag , och i dag upptecknas gemen - ligen det , som kändes och iakttogs i gár . För ett âr sedan var mycket bâde af världen och den skrif - vande annorlunda , och gár man fem eller tio är till - baka i tiden , dà kläderna och ansiktena sâgo lunda ut , äro vi redan vid gränsen af det historiska . Hvem kan icke tycka , när han minns sina upp - lefvanden frân 1880 - talet , att det är som de händt i ett annat lif eller som de beskrefvos i en bok , och i en bok , som , ack , icke alltid synes författad af en själf - Finns det icke hàgkomster , som för oss alla verka mer främmande , aflägsna och »historiska» än âtskilligt , som vi nu läsa om i historien ? Qà vi till vâra barndomsdagar , leka vi i en annan tid , i vâra föräldrars värld och i ljuset af deras lampor , och äro sâ riktigt inné i »historien» . Kanske historien rent af icke är en sâ främmande makt ens för ögonblickets och modernitetens profeter , som de tro , fast de blott känna henne genom ombud , genom det ombud , som vi kalla »Minne» och som , ehuru icke upptagen bland sânggudinnorna , ändock är all diktnings första och sista Musa . 
Enterpe 1905 .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.