Full text: (9)

DYGDENS SANCARF . 
03 
¡Ilusionen . Hur litet varaktigt godt och hur ringa varaktig lycka hafva icke dessa »himlabarn» att bjuda pâ ! I den Epikurs trädgärd , där den unge dröm - maren sökte glädjen , hade redan besvikenheten gnagt hâl pâ alla rosenblad . »Kärleken» blâser sâ länge pâ sin egen lâga , till dess den slocknar , och askan faller grâ öfver sinnet . »Sanningen» hinner aldrig sin mognad i nejderna kring tidsälfven . »Etüden» själf , den intellektuella lyckans osjälfviska njutning , slutar med leda . Luftslott och sâpbubblor äro de enda fröjder , som vi famna i lifvet ; det är villor och skendimmor , som korta ögonblick be - rusa oss med sin fullhet . 
Men dà nöjena redan gömma en sâ anfrätt kärna , är det klart , att skaldens skildring af »Män - niskans elände» skulle mynna ut i den svariaste pessimism . Denna dikt är ocksâ ännu fulltonigare , den stâtligaste tankedikt vâr litteratur äger före ner och Tegnér . I storformade rader af en antik höghet skildrar Gyllenborg människans irrfärd ge - nom tillvaron frân den stund en blodig hand sönder - rifver det sköte , som alstrat henne , odysséen genom ungdomsârens bländverk och töcken , mandomsârens fäfänga mödor och ansträngningar tili álderdomens blinda kamp mot upplösningen . Dikten slutar med ett verop öfver hvad Pascal kallade »människans disproportion» , oförsonligheten mellan hennes blicks aningsförmäga och hennes synvidds begränsning : 
Att nattens fasa se , här tandas ljus och bloss ? Af sannings dolda Sol det matta sken vi läna pâ vâr bestämda väg tycks ej tili annat tjäna än att forfora oss .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.