fru nordenflychi 
43 
allt i världen är ständigt utstrâlande ljus , som kär - lekskällan , i hvilken hjärtat vili upplösas , glädje - hafvet , i hvilket anden längtar att drunkna , med fiera frân mystisk poesi kända liknelser träffas tal - rikt i denna grupp af fru Nordenflychts dikter . Vackrast är följande strof : 
O du , som längtan själf har stiftat , o Cud , som själf är kärlekens magnet , du , som naturens verk sä skiftat , att deras grunder är förgänglighet , ack , drag min längtan in i dig , du all tings ursprùng matta mig . 
Sâ utropar ocksâ en af de djupaste af alla rent mystiska skalder , 1600 - talets store religiöse panteist Angelus Silesius , i sin Cherubinska Vandringsman : »Die Liebe ist ein Magnet , sie ziehet mich an Gott» . Ocksâ Angelus Silesius upprepar i rimpar , som hafva gamia mâlade kyrkfönsters glöd , att gudomen är det famnande hafvet för alla mänskliga irrflöden , brunnen , i hvilken kreaturen • äro dropparna . Det är heller icke pâ höft , som den tyske mystikerns namn här inryckes . Hans himmelspeglande dikt - ning leder den medeltida tyska mystikens djupa käll - flöde öfver tili den moderna dikten , och han har stärkt pâverkat nâgra till den pietistiska riktningen hörande sàngare , som ända in i upplysningsâldern fortplantade medeltidens gudsberusade enslings - andakt — män som Gottfried Arnold och Gerhard Tersteegen , af hvilka den sistnämnde kanske är seklets innerligaste religiöse sângare . Fru Norden - flycht har frân tyskan öfversatt ett poem , som hör till denna krets , »Längtan tili det högsta goda» ,