fru nordenflycht 
33 
hälle ¡Stockholm utkom i tvâ delar 1759 och 1762 . 
Fru Nordenflycht hade sâledes nätt den litterära ärans högsta pinne . Dahns alla fientliga epigram och kvickheter mot den honom tili heia sitt väsende motsatta skaldinnan hade icke kunnat hindra iles auktoritet . I de stora litterära samkvämen upp - trädde hon med mycken själfkänsla och majestät , sâsom Scheffel mâlat henne , mytologisk och lent , med sin »orden» , en emaljerad guldharpa inom en ros af briljanter pâ den yppiga sidenbarmen . Hemma hos sig gaf hon audiens ât kritici och tid - ningsmän , tili och med när hon var sjuk och — som Ojörvvell skrifver — »läg och vältrade sig i sina kuddar» . Med stor omtanke skötte hon sitt ämbete som »Sveriges lärda fruntimmer» och stod i denna egenskap i brefväxling med sâ mânga ut - ländska berömdheter , som ville släppa till tid och papper , Holberg , den allvarlige Haller , naturveten - skapsmannen och poeten , idyllfabrikanten Gessner och den gamie parisiske spefâgeln Fontenelle . Hvad künde hon mer begära ? Olyckligtvis skulle hennes oresonliga hjärta än en gâng spela henne ett fuit spratt och förvandla modepoetissan till en ensam , förtviflad kvinna , som glömde allt för sin känslas djupa och sublima rop . 
I fru Nordenflychts krets uppträdde vid 1750 - talets början en ung »landthushällare» och natur - svärmare — dessa begrepp uteslöto icke hvarandra pâ 1700 - talet — Johan Fischerström . Midt bland pudrade kammarjunkare och polerade skönandar kom han — det lär oss hans porträtt — som en 
3 . — Levertin , Svenska gestalter .