SELMA LAGERLÖF 
303 
i morgon fâ namnet räddning . Människohjärtat , det är den eviga ympkvisten , som kan växa fast i alla stammar och i alla världar slà nya skott . Med denna barnatillit tili lifvet , som är sä äkta Selma Lagerlöfsk och instinkten hos en sund jordens dotter , slutar denna stora bok om svenska själars flyttfâgelsnatur och flykt mellan religionens guds - stad och hembygdens nästen . 
Bland allt det skrock , som Selma Lagerlöf sam - vetsgrant begagnat i sin diktning , saknas , sä vidt jag minns , ett mystiskt redskap , som dock synes passa hennes poesi särskildt väl . Jag menar slag - rutan . Men kanske hon ingenting skrifvit om den , därför att hon använder den dagligdags och därför icke tycker att dess under äro synnerligen märk - värdiga . Men vi andra tycka , att det är underbart med alla de friska källor , som runnit fram under hennes hand . Det är glömda källdrag frân oändligt längt tillbaka , ända frân Sveriges forntid — hon tillhör ju ocksâ en urgammal svensk släkt , frân hvil - kens stamträd trâdar gá till Olof Rudbeck säväl som till Tegnér och Geijer . Men det är ocksâ nya källädror , som hon fâtt att springa fram ur mark och klippa . Liksom det gângna decenniet gifvit oss vissheten om okända fyndigheter af dyr - bar metall i den svenska jordens sköte , har hon bibringat oss ett lefvande bevis pâ själfva den svenska markens outtömliga , poetiska rikedomar .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.