302 
SVF . NSKA GESTALTER 
Det är den yngste af Ingmarssönerna , som svikit sin ungdoms älskade och gift sig med en rik flicka blott för att rädda den gamia släktgärden . Ättling af den gamia - samvetsömma bondesläkten tror han sig därför böra blifva olycklig och med ett kärleks - löst hems pina gälda sitt svek . Med en läng , kanske en smula intrasslad , men i tankegâng och känsla utomordentlig skildring visar Selma Lagerlöf , hur denne germanske själfplägare ändtligen botas frân sin falska idealitet , och fylles af kärlek tili den hustru , han af sä oädla bevekelsegrunder valt . Det blir sâlunda âter försoning pâ den gamia Ingmars - gârden , Dalarnas äldsta och förnämsta . 
Detta är en liten roman för sig själf , som ut - spelas i Palestina och Dalarna , den upprepar den första inledningshistoriens tanke och är här mindre pâ sin plats . Det kan icke nekas , att det national - episka skjutes ât sidan . Man bryr sig icke längre om heia det stora , religiosa motivet , som dock var den svenska bonderomanens kärna . Här är en otve - tydig brist i verkets byggnad , förryckande heia per - spektivet , men frânsedt detta har denna sista Ing - marssaga mycken poetisk innebörd . 
Sällan fâr man af en berättelse ett sä mäktigt intryck af lifvets rikedom pâ öfverraskningar och tillvarons förmäga att med sin föryngring gäcka människans tro och med sin försoning bilägga hennes skuld . Hvad vet hon , den evigt omformade , om morgondagen ? Hvad vet hon om växt och hälleberg , om lycka och olycka ? Det hon i dag kallar undergâng och klagar öfver i förtviflan , kan