SELMA LAGERLÖF 
295 
den gamia hvita kyrkan längre ensam är Guds helgade boning , när den fine kyrkoherden med sin bokliga svenska icke längre ensam stâr som ordets förkunnare , är gärdet uppgifvet . Snart vimlar sock - nen af själfutnämnda predikanter , som känt »andan» öfver sig och nu mäste berätta , livad de grundat ut vid plogen eller kolmilan . 1 ett kapitel , som säkert blifver klassiskt , skildrar Selma Lagerlöf med djupsinnig humor , hur rörelsen växer den gode ma - gistern öfver hufvudet , och hur de forna lärjungarna rycka bâde ris och evangeüum ur hans händer . För första gangen ser den gamie skolmästaren , att de finhyllta barnakinderna och de ljusa barnalockarna äro borta , och att hans gamia pysar blifvit mörka , trotsiga män . 
Nu är söndringens ande öfver den stilla sock - nen . Sinnena skälfva som ljuslâgor i bläst , och i det rätta psykologiska ögonblicket infinner sig Hell - gum , profeten , förkunnaren , den energiske sekt - ledaren . Här faller emellertid skildringen âtskilliga grader under sin vanliga styrka . Selma Lagerlöfs svensk - amerikanske metodist är en oklar och blod - lös gestalt . Författarinnan har med sin oändligt ömma och fina humanitet ryggat tillbaka för att gifva den rätta folkliga vinkelpredikanten med sitt uppträdandes groteska blandning af svärmeri och salfvelse . Hon har velat skapa en högre figur , men denne lefver icke , och man förstär icke hans matta ords inverkan pà sin omgifning . Icke ens Selma Lagerlöfs utomordentliga genialitet har här lyckats göra läseriets bokstaf lefvande . 
Sä mycket större är bokens sista afdelning , dà
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.