282 
SVENSKA GESTALTER 
JERUSALEM . 
I . 
I sin berättelse »Jerusalem» har Selma löf upptagit tili poetisk behandling ett af de största och djupaste ämnen , som öfver hufvud taget er - bjuda sig för en svensk diktare — det svenska bonde - stândet och dess inre lif . Att intet af de nordiska rikena i den grad som Sverige varit ett bondens rike , är allbekant . Man kan fraga , om i nâgot ger - inanskt land allmogen sâ tidigt och sä beständigt upp - trädt som maktägande och klassmedvetet stând . Att skrifva den svenske bondens historia är att tränga ner tili det djupaste och innersta lagret af Sveriges odling , gründen pâ hvilken allt annat hvilar . Med nägot af samma stora och enformiga orubblighet , som marken själf bevarar under seklerna , har bonde - stândet hos oss i alla skiften knutit samman forn - tid och nutid . En modern diktning , som verkligen skulle motsvara namnet af svenska bondens epos , mäste äfven , om den forsiggár i dag , gifva eko ända ifrän fornsagan . Selma Lagerlöf har känt och för - stätt detta , och i den storartade inledningen tili rusalem» läter hon den Ingmar Ingmarsson , som är hennes verks patriark , hafva en märkvärdig syn . Han ser sin far och alla sina förfäder i en himmelsk storstuga . Det är ett oräkneligt antal af bondkarlar , som sitta kring väggarna och »som alla ha grärödt hâr och hvita ögonbryn och stor underläpp och äro sä lika far som ett bär är likt ett annat» . »Det