SELMA LAGERLÖF 
281 
Hur täck är icke en sádan liten seen , hur lysande af ungt och oskuldsfullt behag ! Sâdana vimlar det af i Antikrists mirakler , taflor , som i stämningens rörande klarhet och barnsligt vackra fantasispel visa , att den som diktat och mâlat dem , ägt inom sitt bröst en strâle af det 1 jus frän jordens och himlens syskontid , som lyste öfver fra Angélicos änglar och lät Frans af Assisi dikta sin sâng om »broder sol och systrar mâne och stjärnor» . 
En annan sak är bokens faktiska sanning , dess trovärdhet som en skildring af det ñutida Sicilien . Redan en jämförelse med landets egna skildrare i vâr tid — exempelvis Verga i hans dystra och lidelsefulla noveller — visar , att den svenska för - fattarinnan knappast sett den mörka och hârda sidan i det sicilianska folklynnet . En annan saknad i nes arbete , som äfven en läsare , hvilken aldrig be - sökt ön , inen känner Theocritos , märker , är frân - varon af den klassiska linjen i skildringen af natur och människor . Aldrig fâr man intrycket af ett klassiskt landskap med sin stora och lugna syn - rand och sin monumentala , stilla form . Allt skälfver och brytes i denna sagodaning , hvilkens lyrik trots all berusning inför södern dock är sä nordisk . Man glömmer , att man är i den trakt , där cyclopen Po - lyfem i sommarnattens ro pâ syrinx spelade sin älskogsklagan för hafsnymfen Galathea . Det är nej - den och motivet , af hvilka den store elegikern frán renässansen , Poussin , gjorde sin symbol for en oskön barbarvärlds suckande âtrâ efter den för evigt fly - ende hellenska âldern .