SELMA LAGERLÖF 
277 
med Da Felice och Bosco kastas i fängeise sâsom upprorsman och socialist , har lika mycket som den dämoniske värmlandspoeten öfver sig ett drag af »hjälte» , skvallrande om en naiv kvinnofantasis naiva beundran och erinrande om gamia romaner af just ej det allra bästa slaget frân stramaljbroderiernas och kanonlockarnas tidehvarf . 
Sä mycket mästerligare har författarinnan skildrat omgifningen , där han lefver , kvinnorna , som älska honom , alla de hundratal af original , som lefva och vistas i hans hemstad , det sago - romantiska Diamante . Näppeligen har nâgonsin i svensk litteratur ( och för öfrigt ej heller ofta annor - städes ) söderns och sydländskt lynne setts i sä för - älskad soldager , skildrats sä förtjusande , med en sädan stämning af paradisvär . Det är säng och doft , som strömma berusande i klarblä luft , och hjärtan , som öppna sig med stora utslagna blom - mors fullhet . 
Diamante är en liten stad som Taormina eller 
» 
nâgon annan ort vid Aetna . 
Diamante är en understad — alla dess gamia kyrkor och palatser och människor sä fulla af märk - värdigheter , sällsamheter och betydelsefulla lärdo - mar , att man ingenstädes hittar maken . Tro icke , att nägonting finns i Diamante , som icke gommer en historia . Du och jag kanske icke skulle se det , men Selma Lagerlöf , hon vet det , och man tror henne . Diamante är den mest förtjusande och spän - nande stad i världen . Den har hjältar , bofvar , skalder och undergörare . Du slär upp Baedeker för att finna denna sicilianska sagostad , som omgifven af