270 
SVENSKA GESTALTER 
Men man kan icke önska dem borta , ty med dem sammanhänger stilens och tonens heia egendomlig - het . Det mest egendomliga för heia hennes fram - ställningssätt är nämligen , hvad man med ett konst - ord vili kalla ett beständigt antropomorfiserande , ett beständigt förmänskligande af det hon talar om , natur , ting , lifsmakter , säväl som abstrakta begrepp . Allt som finns ikring människan , lefver för Selma Lagerlöf människans eget lif , har hennes föreställ - ningar och skepnad . Sorgen , afunden , svälten , dö - den hafva för henne bestämda utseenden och kläde - dräkter . Hon ser dem för sin fantasi pâ samma vis , som hon ser sina egna anförvanter eller som historiska gestalten Inné i hemmen lefva bohag och möbler sitt hemlighetsfulla lif parallellt med ägarnas och pâverkadt af deras sinnens kast och växlingar . Ute i naturen fortsättes människolifvets strid , âterklingar dess längtan , och därvidlag finns ingen gräns mellan organiskt och oorganiskt . Allt - ihop är en och samma underfulla saga . Den , som kan läsa i människoögon , kan ocksâ läsa i blom - kalken , och den , som fôrstàr människoröstens uppen - barelse af själens hemligheter , förstär ocksâ fâgla - lât och gransus . 
Man brukar kalla en sâdan världsuppfattnmg ursprunglig och sagoaktig . Dock är det mycket att särskilja härvid , och om diktens olika sätt att antropomorfisera skulle en för mánga sidor af mänskligt själslif upplysande undersökning kunna skrifvas . Här vili jag blott pâpeka , att om âtskilligt i en sâdan sinnesförfattning verkligen är primitivi är âtskilligt âter sentimental konstruktion , just känne -