SELMA LAGERLÖF 
255 
Men ej nog därmed . I hennes berättelser ràder en logik , som icke är vär världs vanliga , men i sitt skenbart paradoxala sammanhang synes i släkt med lifsprocessens egen dunkla lag . Den gâtfulla musiken bakifrân förhänget ljuder ofta med för - vânande klang i hennes ord . Hon har en formâga att fâ mening i det absurda och konsekvens i det brutna'och osammanhängande , som lâter oss studsa tili . Ibland inbillar jag mig , att hon gjort bekant - skap med parcerna och att de tre tandlösa gamia ödesgudinnorna känt vägen tili hennes stuga och vid det stilla eftermiddagskaffet förtäljt henne bâde ett och annat : Lachesis hur lifvets väf spännes och grundas , Atropos hur dess röda ränning och brokiga monster dañas af den outtröttligt bildande skytteln , Klotho hvadan trâdar och schabloner klippas af . 1 en af sina berättelser , »En historia frân Halstanäs» , skildrar Selma Lagerlöf en gammal pensionerad , kuriös svensk officer , som använder âlderdomens fritid att väfva sig en stör trasmatta , i hvilken »han väfde in sitt eget och sina vänners lif i en ringa efterlikning af det , som han menade , att han sett framställdt i Guds väfstol» . 
Denna underbara och sagolika trasmatta kan kailas en bild af hennes eget författarskap . Tras - grannheten saknas nämligen icke i detsamma , icke en viss hemväfd brokighet , hvilkens smak understun - dom kan vara tvifvelaktig , men allt detta glömmes inför dess oändliga rikedom pâ mönster och motiv , som verkligen gör den tili en enastâende efterbild - ning af världsväfven .