SELMA LAGERLÖF
253
SELMA LAGERLÖF .
Selma Lagerlöf är den mest underbara litterära anomali jag vet . Det man trodde för evigt âldradt , har hon förnyat , det man trodde för längesedan öfverlefvadt och graflagdt , har hon gifvit en âter - uppstândelse , som gripit allas hjärtan . I en tid , som framför allt förefaller erfaren och gammal och hvilkens dikt , äfven när den spelar ung , har svàrt att dölja rynkorna vid tinningen och det världs - kloka leendet kring mumnen , betraktar hon världen som en för första gängen öppnad sagobok och för - mär berätta hvad hon ser , sâ att alla de gamia och öfverkloka rundt ikring ocksâ blifva sâsom barn och hänga vid hennes mun . 1 en tid , dà den in - tellektuella beräkningens vâgskâl afgjordt väger öfver omedelbarhetens , är hon idei öfver bräddarna kvällande fantasi och talar allenasi ur sitt hjärtas enfald — med ordet taget i dess stora och bibliska betydelse . I en tid af tvifvel och misstro med hárd och obeveklig blick pâ Iifvet har hon detta ömma famntag mot allt lefvande , denna kärleksdruckna hän - förelse öfver människor , djur och blommor , som man finner hos den heiige Franciscus och andra sydländska helgon med lyckoberusade sângfâglars väsen . Allt detta bildar samman en diktning , som