EN ARISTOKRATISK TIDNINGSSKK1FVARE 
211 
Han äntligt klängt sig , som Ni ser , 
pá brinken af sin hala lycka . 
Där stâr han nu . Jag hin mig ger 
att han ânyo âker ner , 
om ej de bördor honom trycka 
bli adelt lättade af Er . 
Jal Ni , hvars ömma hand bereder 
bekymrets barn sâ mânget stöd 
forlât mig , om i denna nöd 
med frestarns ord jag Er tillbedèr : 
Se denna sten * jag räcker Eder , 
Säg Herre att den varder brödl 
Hur karakteristiska äro icke denna lilla skildring och dikten , som kompletterar den ! Hur väl teckna de ä ena sidan brefskrifvaren , den gustavianske aristokraten med sin vackra respekt för andligt adel - skap , och â andra sidan Leopold , sliten mellan sitt medfödda behof af att vara förnäm och den svenske poetens legendariska fattigdom ! 
Under denna tid intill 1780 - talets midt var sam - lifvet mellan de Cederhjelmska syskonen det bästa , och de bâda bröderna tycktes hafva glömt alla smâ skismer och brytningar frân ungdomen . Ett ställe i ett bref af Josias Carl skildrar vackert hans vän - skap för den yngre brodern och bör här citeras sâsom ett prof pâ hans briljanta brefstil . Pâ grund däraf att han icke pâ länge haft underrättelser frân Ribbingebäck , skrifver Josias Carl tili Adam föl - jande skämt : 
»Sanningen att säga är det rätt ohöfligt af Dig att lägga Dig i grafven utan att notificera nâgon människa därom . Det är icke som bror jag formerar mina preten - 
* Reversen .