VAE FRÄMSTA HERDEDIKT OCH DESS SKALD 131 
IV . 
Som man ser , tillhör Atis och Camilla en urâldrig litterär diktart , och i uppränning säväl som enskilda motiv företer poemet heller intet nytt . Atis och Camilla äro en yngling och en ung flicka , som bâda födts 
i de Arkadska fält , längt bort frân stolta städer , 
som bâda vuxit upp i sorglös oskuld med hjärtan rena som de källor , kring hvilka deras ungdomsâr förgä . Bâda äro sig själf nog . Atis lefver ett lyck - ligt jägarlif , bränd af sol och vind , och Camilla vistas i Dianas svaia tempel som gudinnans präst - inna . Men kärleksguden , som icke tillâter nâgra människobarn att undandraga sig hans lag , fângar dem i sitt gyllene nät , och dà kommer det handling och rörelse i de slumrande arkadiska dalarna . 
Det är en vârnatt , dà allting frigöres och knop - pas . Camilla känner redan i drömmen en sällsam ljufhet och beklämning . Hon ser ett barn med fjärilsvingar nalkas , omsusadt af västan , hon hör det med ömhet ropa sitt namn : 
Camilla , ropar det , ack tag mig i din famn . Jag detta täcka barn intill mitt hjärta lade , och kärleksguden själf i mina armar hade . 
Hans lâgor tändes upp och brunno i mitt sköt . I hela själen strax en okänd vällust flöt . 
' Aningen om att hennes sorglösa lif är slut och att nâgot nytt , oroande och ljuft förestär följer henne vid uppvaknandet och blir allt hemlighets -