SOFIA ALBERTINAS STAD 
95 
om tiden , som gär och icke lâter ens hand längre spinna pâ kärlekens slända , och dess sirliga gavott - melodi . Man ser henne sitta i den gamia basilika - formade kyrkans bänk , och , medan orgeln spelar , njuta af sin andakt med en rysning af välbehag genom de slappa och sköna leinmarna . Eller , när höstkvällen blef för svart och trâkig , taga fram Delfterkannan med August den starkes porträtt - medaljong pâ locket och med en stark nattdryck kryddadt vin drömma sig tillbaka tili Dresden och den tid hon var det galanta Sachsens obestridda härskarinna . 
Men Aurora Königsmark var blott prostinna i det höga stiftet — - när man kommer in i abbe - dissans privatrum , stiger ändtligen Sofia Albertina tydligare fram för inbillningen , ehuru den längt señare möbleringen försvärar tankens rekonstruk - tion . Särskildt är det ett litet hörnrum , dar man kan tänka sig henne , ett litet ljust gemak , vettande ât en trâng , mellan väggarna och slottsbalustraden belägen trädgärd , dar en pfalzgrefvinna , som var abbedissa , i grönskan upprest en minnessten med fransk inskription öfver en död favorithund . Här har den svenska prinsessan suttit och skrifvit hem sina bref med den putslustiga franska stafningen och den lilla gnetiga dockstilen . Här har hon lâtit tanken flyga öfver Quedlinburgs virrvarr af sneda tegeltak mellan de klumpiga tornen , som stâ kvar efter den gamia stadsmuren , längt öfver Hartz' sluttningar , mot hemlandet , mot festerna pâ Drott - ningholm och Haga , mot teatern pâ Gripsholm , där kanske just nu nâgon af hofvets damer , Maria