66 
DIKTARE OCH DRÖMMARE 
annan , i närmaste släkt med drömmens i grönt töcken sofvande Brügge . 
Ty blott ett par steg frân centrum , ut pâ de lânga gatorna , ner mot kajerna , tycks all rörelse död , all färdsel förstummad . En obeskriflig känsla af undran först och rysande svármod sedan bemäk - tigar sig ens själ . Hvar är man och hvart gär man ? Hvad de äro sällsamma , dessa tysta , smala gator utan fotsteg eller vagnsbuller . En präst med breviariet i sin hand skymtar som en svart skugga . Eljes kan man gâ lánga stunder utan ett möte . Och alla dessa snarlika hus utan ansikten i fönsterna — sällsamma ! Deras stängda , fönsterluckor ha en kali , blekgrön färg och dagern bak nerdjagna per - sienner är den , som darrar i rum , i hvilka timglasen runnit ut och där stora böcker ligga glömda och uppslagna med dammstrimman som pekpinne vid det sista ordet , den bortryckte grubblaren läst . Här och hvar finnas trädgärdar med häckar och blad , men grönskan har ej den friska färg , som är hoppets och föryngringens utan redan i försom - maren en dunkel ton af höst . Kastanjerna och popplarna pä de kyliga gârdarna se ut , som de fâtt löfven blott för att fälla dem . Ett efter ett segna de sakta genom den solklara lüften , slitna frân saftlösa stammar af den svaga sommarvinden . 
Men nere vid kajerna slâr förgängelsens fukt en starkast till möte . Äldriga torn och gaflar afteckna sig i det blekgröna vattnet med svarta , sagolika konturer . Gamia tröstlösa hus stirra ner i kana - lerna , och flädern och pilarna vid bräddarna lâta tvinsjuka grenar släpa mot vattnet i en längtan att