TILL " NATURENS EPOS " . 
Hur människans ärelystnad växlar ! Heia tjugu - âldern syntes mig det mest afundsvärda , som künde förunnas en skald , att en gäng i sitt lif hafva diktat en af dessa inspirerade smâ visor , som tvâ älskande samfäldt minnas och recitera i sommarskymningen , och som knyter i hop deras hjärtan liksom en silkesända tvâ utslagna rosor . Jag menar sâdana verser som »Ueber allen Gipfeln ist Ruh» eller »Ota - liga vâgor vandra» , strofer , sprungna som sáng ur öfverfyllda bröst , men bevarade för evigt i det aldrig domnade eko , som är oförgänglig konst . 
Sä drömde jag en gäng , och nu är det redan länge , som jag tyckt det vara än mer afundsvärdt att kunna dikta vore det ocksä bara en eller par af de rader , hvilka som ett lifs résultat komma pà tänkarens tunga , när han stär ensam i sitt fönster och betraktar stjärnvärldarna längs vintergatan . Ty det finns sädana rader , samlande i sin korthet en andes hopp och resignation . 
För dem , som tänka sä , är Lucretius den äkta mandomsdiktaren , ty i hans verk finnas strödda , ej med lyckträffens gleshet , men i slösande rikedom , dessa lapidarrader , mot hvilka är och sekel intet
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.