32 
DIKTARE OCH DRÖMMARE 
efter fägelflykt och törs ej handla , om ej de heliga hönsen behaga att äta . 
Det är makterna , säga de , makterna som locka och draga . De skänka dem en làtsad frihet att gâ för sig själfva , sä längt in de vilja i skogsdjupet , sä högt de önska pà bergskrönet , för att dock allt - jämt , blott det skymmer , som andra vallhundar drifva dem in i den trânga fâllan . Det var terna» , som i Libyen straffade Quintus med blixten , därför att han förtörnat Jupiter , makterna , som lytt - slogo Crassus vid rännartäflingen , därför att han förnekat , och Varrò , som ännu djärfves gâ upprätt med Epikurs bild pâ sin ring , vândas om nätterna och , om Apollonius talar sant , skall hans kropp vrida sig som en skruf . Öfverallt makterna , säga de , som vi icke kunna motstâ . 
Dock , hvad skulle de kunna göra oss , äfven om de funnes ? Hvad künde de hitta pâ värre än pinan tili döden ? Döden , fruktar du den sâ , nius ? Märker du icke , hur det är för den vi hem - lighetsfullt mogna , och har det icke förvänat dig , med hvilket tonfali af undran och höghet vi nämna hans namn , som namnet pâ den älskade , när vi voro unga ? Och hvarför ängsla sig ? Har du glömt det ord , du själf ständigt bar pâ tungan , när vi sutto och bytte meningar under eken vid din källa , det vackra ordet , »där vi äro , är icke döden , och dar döden är , äro icke vi» ? 
Ack , ett vili jag önska mig själf , att kunna bära mina tankar , att aldrig förväxla mig och världen , min glädje och sorg med dess ordning , eller tro att naturen för min räkning eller nàgons räkning