verner von heidenstams skaldskap 259 
Bakom detta ligger äfven hos genombildade och eljes fina intelligenser en missriktad »folklighet» och »naturvördnad» , yttrande sig som vidskeplig dyrkan för primära känslor och synpunkter . Folk - visan sattes upp emot konstdiktning , som om ej »Über allen Gipfeln ist Ruh» eller Mignons sä artistiskt uttänkta sâng öfverträffade alla folkvise - texter i världen , lika högt som ett Beethovenskt andante öfverträffar deras melodier . 
»Naturmoralen» sattes upp som äkta och ur - sprunglig emot den kulturella , vare sig den tagit religiosa eller filosofiska former . Svenska littera - turen öfverflödar af dylika försvar för »naturens» rättigheter mot sà kallade »konstlade» moralbud , alltifrân Wallenberg och Bellman ända till vâra dagar . »Giftas» är ett ypperligt exempel pá Sorten , med sina gränslöst tarfliga , etiska ideal . Denna tankegâng om naturens och det naturligas skönhet är ren tanklöshet . Naturen sträfvär ej efter annat än att uppehälla sig själf , och skönhet är ett civilisa - tionsbegrepp . Den »naturliga» moralläran är i själfva verket sä tom och elementär , att den intet samband har med de konflikter och problem , i hvilka den moderna civilisationens människor lefva . Men denna kärlek tili förenkling i frâga om dikt - ning , innehäll , form och känslovärden kan vara ödesdiger genom att sänka en hei litteraturs nivä . Det är en lycka , när ett folks nationaldikt , utgängs - punkten för heia dess poetiska Produktion , som till exempel i Italien , utgöres af ett metafysiskt verk , som samlar i sig det högsta och svärtillgängligaste , hvartill en kultur kan nâ . Divina Commedias gotiska