carl snoilsky 
217 
CARL SNOILSKY . 
Lycklig den , som vid hvarje skifte af sitt lif fâr nya gâfvor , samstämda med de växlande ârs - tider han genomlefver , som i vâren skänkes knopp - ningens förhoppningar och soldunklets majdröm - mar , i högsommaren blomningslyckans glädje , i hosten mognad frukt och vin , som jäst ut , i vintern visdomsbilderna , de kristalliska isblommorna pâ rutan och stjärntankarna , tindrande'i natten ; lycklig den , som ingen àrstid lämnar tomhändt utan sin gâfva . Men gäller detta oss alla dödliga , behöfver ingen sä bedja om nâden , att med hvar förändring fâ förnyelse , som skalden , han , af hvilken vi evigt kräfva nytt . 
Hur fordra vi icke ständigt mer och mer af den , som en gang pâtagit sig missionen att gifva . Hvart tadel är ett otacksamhetens piskslag , hvar applâd ett hetsningsrop . Hoppa högre , akrobat , högre , och prosans barn , som efter dagens mam - monstjänst fatta boken för att lifva trötta nerver och mattad fantasi , kunna ej fâ ord nog flammande , ej sâng nog berusande . Knipning med glödande tänger skall tolkas i söt musik , och versbekännel - sens dans bland knifvar exekveras med ballerinans