viktor rydberg 
215 
finnas . Med en naiv omedelbarhet , som ej ofta förekommer i Rydbergs eljes sâ medvetna verk , har han här själf ryckt in i berättelsen , ty han är vapen - smeden , som man lika mycket älskar , när lian i »smedjan» smider samvetsfrihetens blanka svärd , eller i »malarstugan» , »med ungdomlig och älskvärd skönhet» , »med azur och ädelrödt» mâlar legender och evighetssyner . 
Mäster Gudmund prisar sin lefnadsdag för »säll - spord frid och skönhet» . Viktor Rydberg künde med skäl skrifva dessa ord ur djupet af sitt hjärta . Det hvilar en glans af lycka och helhet öfver hans lefnad med dess blandning af strid , tänkande , djupa studiemödor och ända in i âlderdomen oförsvagadt inbillningslif . Ingen af hans väsens förmögenheter har legat outvecklad och obegagnad , och han har förmätt gifva jämvikt ât de olika gâfvor , féerna lagt i hans vagga , frihetsälskarens stridsbehof , forskarens kunskapsbegär , skaldens lust att dikta och skapa . Stridsmannens innersta motiv voro humanitet och rättskänsla , forskarens en religiös naturs aldrig bristande ifver att fâ klara papper för den tro , som fanns i hans bröst — all Rydbergs forskning har metafysik som baktanke — skaldens ett vekt germanskt drömmeri inför tillvaron och en lust att afspegla dess gâtor i sinnrika och sköna bilder . Alla dessa element bildade samman en personlighet , inför hvilkens mângsidighet och stilla , humana helgd äfven andar och viljor , som ej egent - ligen hörde tili hans undersâtar , gärna böjde sig . Hans namn och den auktoritet , som skänktes det , blefvo liktydiga med , att andliga och ideella mak -