198 
diktare och drömmare 
han ju en ihärdig forskare pâ öfverraskande vida och skilda fält — sâ mänga vakor vid skrifbordet och bland böckerna . Men allt detta tycktes han bära lätt , och ständigt när man säg honom , liksom när man läste honom , hörde man inom sig en och samma sentens — Augustini vackra ord : Qui amat , non labora t . Nej , den som älskar , den anstränger sig ej , den har ingátt det eiida förbund med ungdomen , som bestâr . 
När han talade , och samspràket af sig själf kom in pâ spekulationens allvarligaste problem — det var lika naturligt för honom att tala om metafysik som för andra om väder och vind — var det âter - igen samma bild , som tedde sig , bilden af den aldrig slocknande tempellampan framför en osynlig gudoms altare . Den upplyste ej , som en elektrisk gnista , blixtlikt heia hemlighetsfulla djup af mörker , den eklärerade ej med en brands mäktiga och bjärta glöd , men den kastade en varm ljusflod , som aldrig försvann , och som räckte sä längt in i dunklet , som det var rädligt för de fiesta ( om ocksä ej för de dristigaste ) att gâ . 
Men den spekulationens hänförelse , som var centralpunkten i hans väsen , och den milda kärleks - fulla värma , som var hans själs temperatur , de kommo fram i en form , som var konstnärligt mental och som gaf hans idéer marmorns skönhet och oförgänglighet , ocksä när de själfva kunnat tänkas fördjupade . Det var detta , som gjorde honom tili en i vâr litteratur sä enastäende man . 
Framtiden skall säkert rubba och nagelfara hans forskning , kritisera hans idébyggnads väsen och
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.