alfred de musset och george sand 149 
ocli midt inné i äfventyret mister hon aldrig den organiserande kraft , som äfven mystikens kvinnor ägt . Mer tagande än gifvande , trots all moderlighet , har hennes lif sina olika ârstider af blomning , dà hon slösar med doft och skönhet , och tyst lönlig växtkraft . Pâ Nohant i ensamheten med naturen förefaller hon som en krukväxt , utflyttad i träd - gârden , endast upptagen af att insupa sol och regn . Hennes diktning strömmar som vattnet ur en lutad urna , klart och enformigt . Hon tror pâ sina ord , som sibyllan pâ alla — äfven de understuckna — orakelsvaren . Det är en demokrattyp , en vàldsamt lefvande adoptivdotter tili Rousseau . 
Sä olika möttes de tili samlefnadens största paradox , kärleken , underverket som , sedt i söm - marna , alltid förlorar sin helgd , och med hvilket endast Jeronymus och Don Juan kunna reda sig , ty de stâ lika längt ifrân det , bâde den smâborgerliga detaljisten och den svindlande engrossören . Men Musset och George Sand , hvilken pina och be - svikenhet väntade dem ej ! 
O kvinna , ditt namn är obeständighet ! ropade hau . O man , ditt namn är svaghet ! svarade hon . Sprâket hade ej ord nog flainmande för de kval de beredt hvarann ! Men under allt detta miste de dock aldrig tron pâ själfva den makt , hvilkens slafvar de voro , och midt i förtviflan bekänna de allt vältaligare kärlekens credoquiaabsurdum . Mot den känsla af människolyckans omöjlighet , som dessa bref meddela , hâller den tron oss uppe , och man ser — som pâ skulptören Bartholomés be - undransvärda grafmonument — man oçh kvinna ,