ELIS SCHRÖDERHEIM 
91 
rärt anlagda vivörer och intog redan nu den plats i sällskapslifvet i Stockholm , han allt framgent bibehöll , som medelpunkt i den umgängessfär , som bildades af lägre aristokrati och högre medelklass med en viss lutning mot de vittra kretsarna . Efter Gustaf III : s statsstreck gick Schröderheims karriär framât med stormsteg . Alltifrán 1775 kan han , som Rosenstein skrifver , betraktas som en sorts inrikes - minister . Vid riksdagen 1778 var han konungens högra hand och kanske närmaste man , 1782 blef ban statssekreterare , ända till medlet af 1780 - talet öfverhopades han med hedersbevisningar och ut - inärkelser . Det var hans lyckligaste lefnadstid — lilvsom konungens — 1776 hade han hemfört som brud Anne Charlotte v . Stapelmohr , , och hans hem var ett af de gladaste i det dâtida giada Stockholm . 
Frân och med âr 1786 förändrades definitivi bans ställning , sä tili vida som hans inflytande , redan förut i aftagande , nu sä godt som alldeles upphörde — âtminstone i frága om ärenden af nâgon betydenhet . Den yttre orsaken härtill lâg i de kända förhällandena med pastoratshandeln . Det missbruk , som drefs härmed , medan Schröderheim stod i sen för de ecklesiastiska befordringarna , nödvändig - gjorde en reform . Schröderheim blef utträngd af Mordin och kom mer och mer i bakgrunden , sedan konungen lâtit den förflugna idé falla , som han verkligen ett tag omfattat , nämligen att välja den glade , minst af allt prästerlige goddagspilten och skämtaren tili Sveriges ärkebiskop . Ty heim intygar själf i bref till L . v . Engeström , att Gustaf III haft tanken att göra honom . till ärkebiskop