GUSTAF III 
9 
gyllene Ornamentiken i lustslotten hade mistat sitt teckensprâk , och den gustavianska tidens skydds - gudinna med sin pudrade paryr och paljetterna pâ sin sidendräkt , med det voltaireska , kloka leendet kring munnen och nöjets bjällra i sin hand hade för alltid försvunnit , och fäfängt letade man pâ gângarna i Haga och Drottningholm efter spâren af hennes lilla rödklackade sko . 
* 
Under intryck af en dylik lyrisk känslogäng , byggd pâ gustavianernas idealiserade minnen och buren af drömmerier om färgrikä fester och klingan - de lyror , skapades den Gustaf den tredje - typ , som väl kan kallas den allmännast gängse , »tjusarkonungens» typ , Esaias Tegnérs Gustaf den tredje , som man borde benämna den , ty ingen har skildrat denna konungagestalt i snillegâfvornas och riddardygder - nas dubbia skimmer med sàdan virtuositet som Tegnér i sitt inträdestal i Akademien och sin odöd - liga femtioârssâng . Det är denna tegnérska gestalt , som Beskow i sitt dryga arbete öfver Gustaf 111 som konung och människa sökt gifva histo - risk realitet , och i släktskap tili den stà ocksâ , fastän mer nyktert uppfattade och skärskädade med dern historieforsknings heia samvetsgranna kritik , de yppersta framställningar af Gustaf , som vi frân vâra dagar besitta , Odhners och Elof Tegnérs . För bâda dessa forskare är konungen djupast sedt en ideell natur fast med moraliska fei , i stând kanske till olaglighet och orättfärdighet , men dock med en